Vi besökte Hallbäcken i helgen och jag glömde systemkameran hemma, vilket var så otroligt synd för vi fick uppleva ett alldeles magiskt ljus. Efter en och en halv grå dag sken det upp och blev väldigt ljust och soligt, samtidigt som dimma började stiga över hagen.

Dimman dröjde sig kvar medan det skymde.

Var jag än vände blicken såg jag något vackert.

När klockan var sex i går eftermiddag syntes månen alldeles klar och tydlig, man kunde se varenda krater – det är sällan jag har sett en sådan skarp måne – medan träden och marken höljdes i dimma, och det var så underbart vackert. Jag ställde mig på den lilla vägen som leder från huset till landsvägen och försökte fotografera månen med min mobilkamera men resultatet blev inte på något sätt rättvisande. Månen ser ut som en liten glödlampa på bilden, men något av den magiska stämningen tror jag i alla fall att jag lyckades fånga. På min vänstra sida fanns alltså denna underbara studie i blått och till höger om mig fanns en studie i gult. Den nedgående solen färgade himlen svagt gul ovan granskogssilhuetten. Ett flygplan passerade ovan trädtopparna och dess avgaser var alldeles skarpt lysande rosa. Inte heller detta gick att fånga med mobilen, men man kan nog ändå förstå hur fint det var. Jag älskar att fota i annorlunda ljusförhållanden så det kändes väldigt tråkigt att inte kunna göra det ordentligt när kvällen var så magisk. Men min upplevelse var ändå fantastisk.

Dimman dolde sjön och allt som finns på andra sidan om den.

Det nästan mest magiska ögonblicket infann sig när jag gick från sjön tillbaka mot huset. Det jag såg var filmiskt. Det är svårt att beskriva stämningen med ord, men jag blev i alla fall helt hänförd.

Azlan följde med mig när jag fotograferade och här spejar han ut över fälten efter att ha busat i snön.